Jag tänker på den "gamla" tiden när jag var yngre si sådär åtta år. Då hade jag och mina jämnåriga total respekt för de sexor som var på den tiden de äldsta på skolan, men nu förtiden på den skolan å i allmänhet finns inte denna respekt kvar. Nu är småknattar uppkäftiga som attan till inte bara mot sexor, utan nior å äldre. Varför har det skett en sådan ändring, vart på vägen tappades rädslan å respekten för äldre. Är detta positivt, man ska ju inte gå runt å vara rädd hela tiden heller.

Men gränsen från att vara inte rädd och vara bara dum i huvvet måste dras. De yngre ungarna ska ju inte kunna gå runt å ropa skällsord bara för att de inte är rädda längre! Jag kanske låter som en gammal tant som var eviga dag beklagar att det var bäätre förr, men jag är trött på dessa respektlösa varelser. De ska ju inte härja och leva bara för att de inte behöver vid sin ålder ta ansvar! Jag tror att min åsikt med detta har kommit på senare tid då denna tid att vara en oansvarigt barn låter sig tyna bort och med tiden kommer att bli ett minne blott. Jag börjar väl ta små steg mot ett vuxnare liv, en dag har även jag flygit ur boet..

Ps. De som känner igen sig eller kanske inte alls, varsågod och kommentera. 

Halloj

Ska börja skriva blogg, men som alltid har jag svårt att med att starta. Det spelar ingen större roll, starten är alltid svår. Det kan vara den där trista kemiläxan som blir liggande för att man har ju hela 7 dar kvar innan inlämning(!). Men så kommer det till dagen innan å ja sitter med ångesten i halsen å försöker skriva kemiska formler eller annat obegripligt. Jag vet med erfarenhet att det blir panik å ångest i det grövsta när jag börjar för sent, ändå lär jag mig inte läxan att starta i tid! Det är kanske är ett slags beroende, kvarlevande primitivt överlevnadslek? Ska jag klara det denna gången med lite tur å list, eller falla å undra vad som gick snett? Jag vet med de kloka orden från min vän " att det inte är det värsta att göra misstag utan att göra samma misstag igen". Men för mig handlar det inte om att fela flera gånger, utan en lite naiv vana att tro att allt ordnar sig helt enkelt. Det var också denna vän som jag bestämde med igår att vi skulle ta å visa att kvinnor kan;). Nja kanske inte riktigt men att vi skulle börja blogga.

Aja allt för idag ciaoo