Så var jag på efterlängtade piratfilmen nummer tre i ordningen. Inte helt oväntat känner man igen mycket i filmen från de tidigare filmerna, men lite nytt här och var det ändå. Tyvärr var den för lång och den kändes bitvis som delar av filmen var transportsträckor mot filmens mål. Jag diggar dock filmen, men den kunde varit mer nyskapande och Jack Sparrow skulle kunnat spelat ut mer galant.

När jag ändå är inne på filmer så såg jag igår en film som är mer åt ett "nyskapande" håll. Sex, lies and videotape var titeln på den. Ganska gammal film (1989). Det visade sig att det var debutfilmen av Steven Soderbergh. Den var speciellt upplagd, man fick se och höra saker som kändes generat och lite hemligt. Temat i den är som titeln säger sex och det som finns runt det hela. Intriger och lögner och osäkerhet på sitt vis var  ingredienser i detta tringeldrama. Visst kan det låta som en film där de hela tiden har sex, men den var något mer. Det handlade inte bara om att "ha sex så mycket det går". Den hade ett slags sätt att gripa tag i en, med avslöjanden, blickar och kusliga musikinslag. Jag gillade att den inte följde någon speciell mall för drama, även om den har småinflikar av det. Det var viserligen inte helt omöjligt att lista ut vad som skulle hända( delvis), men den var ändå  originell:)